Enligt socialtjänstlagen (2001:453) (länk till SOL rätt paragraf) ska socialnämnden” erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder” (5 kap.10 §). Då det har varit upp till varje kommun att själva tolka denna lag har det inneburit att möjligheten till stöd för barn och unga som är anhöriga har varierat mellan kommuner. Tanken att ett barn kan ha ett omsorgsansvar för en förälder, ett syskon eller någon annan i sin närhet kan ofta kännas främmande. Detta försvårar ytterligare för barn och unga att få del av det stöd som finns för anhöriga. Vi på #vägraskuld menar att normerna kring vem som kan vara anhöriga är problematiska och måste luckras upp, så att alla anhöriga har möjlighet att ta del av det stöd som de behöver för att leva ett fullvärdigt och gott liv.
Nka (Nationellt kunskapscentrum anhöriga) arbetar med barn som anhöriga på uppdrag av regeringen. Målet med detta arbete är att det ska bidra till att skapa ett sådant stöd att anhörigas svårigheter inte inkräktar på barnets hälsa, utveckling och skolgång. Detta arbete sker i samarbete med Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten, Skolverket, Nka och SKR.
Anhörig är den som hjälper, vårdar eller stöttar någon i sin närhet som av olika anledningar inte klarar av vardagen på egen hand. Det kan handla om en partner, förälder, syskon, barn, barnbarn, kollega, sammanboende, vän eller granne.
Närstående är den person som tar emot omsorg, vård och stöd av en anhörig.
Barn som anhöriga omfattas sedan 2017 av hälso- och sjukvårdslagen vilket innebär att hälso- och sjukvården har ett särskilt ansvar att beakta dessa barns behov av information, råd och stöd i situationer där en närstående till barnet är psykiskt eller fysiskt sjuk, har en funktionsvariation, lider av ett missbruk eller hastigt avlider (kap 5. 7 § HSL).
Vi har i vårt arbete valt att använda begreppet unga anhöriga när vi pratar eller skriver om vår målgrupp.
Hälso- och sjukvårdslagen (2017:810) kap 5. 7 | Anhörigas Riksförbund
Genom att titta på hur många barn och unga under 18 år som har en förälder som vårdas inom sluten-, och öppenvården kan Nka konstatera att minst 17% av alla barn i Sverige är anhöriga.
2020 gjorde region Sörmland en undersökning (Liv & hälsa ung 2020) om psykisk hälsa bland ungdomar och frågade 6000 elever i årskurs 7, 9 och andra året i gymnasiet hur de mår. I denna undersökning kom det fram att hela 50% av alla tillfrågade var anhöriga. Vi kan alltså anta att mörkertalet i siffrorna från Nka är stort, men också att det kan handla om hur en definierar anhörigaskap och vad begreppet innebär för en själv. (anhoriga.se)
En rapport från Socialstyrelsen (2013) visar att unga med missbrukande föräldrar löper dubbelt så stor risk att gå ut grundskolan med ofullständiga betyg. För dessa unga är det även fyra till sju gånger högre risk att de själva hamnar i ett missbruk jämfört med andra unga. Förutsättningarna för unga anhöriga att leva ett gott liv är med andra ord väsentligt mycket sämre än för de som växer upp utan att ha ett anhörigskap. Utan fullständiga betyg minskar chanserna till vidareutbildning vilket påverkar den egna ekonomin i vuxen ålder. Psykisk ohälsa tenderar även att “gå i arv” vilket innebär att risken är två till tre gånger fler högre bland unga anhöriga att själva behöva vård för psykisk ohälsa som ung vuxen.
Drygt tre procent av alla barn drabbas under uppväxten av att en förälder avlider. En uppföljning av dessa barn i 30-35 års ålder visar att dubbelt så många lider av psykisk ohälsa jämfört med andra. Barn till föräldrar som avlidit genom olycka, självmord eller våld har i ung vuxen ålder fem gånger oftare vårdats för missbruk och tre-fyra gånger oftare för självmord. Mer än dubbelt så många har själva avlidit jämfört med övriga unga.
